Sen på bollen här men skrev för Sexperterna inför världsaidsdagen 2022:
-Vi kan aldrig hoppa över historien, det vet jag nu, säger Tobias och tar en mun av ölen. Han har just passerat 30, tillhör 80-talistgenerationen, de som anses födda med guldsked:
– Eller vi som nu börjar anses gamla i gayvärlden, fortsätter han och skrattar.
Tobias drog in på gayscenen i en tid som ofta kallas post aids. En tid då han mötte och hade relationer med män som både överlevt sjukdomen och sett vännerna dö.
– Ändå var det som om ingen ville tala om det som hänt, det var som en stum tystnad.
Kanske fanns en förhoppning om att tiden, historien om sjukdomen kunde försvinna och därmed också att hiv-nojan – en outtalad men närvarande sexångest som gjorde sig påmind – äntligen kunde ge vika.
Som om dörren kan stängas till ett trauma.
-Ibland måste det kanske gå tid innan människor orkar minnas igen, säger diakonen och hiv-aktivisten Steve Sjöqvist.
Det var länge svårt att föra svåra, uppriktiga samtal om vad han och en hel generation varit med om.
-Men nu finns en ny generation som vill lyssna, säger Steve. En generation som är hungrig, som inte vill placera ett trauma i en dåtid men göra historien närvarande här och nu.
En hunger som resulterat i nya berättelser som levandegör historien. Utan historia, utan språk och utlopp uppstår en tomhet, ett vakuum, en känsla av bakslag. 00- och 10-talets nya serier, dramatik och litteratur på temat hiv och aids lyfter historien om hiv och aids till en ny nivå. De är del av en våg som fokuserar på hur relationer påverkats av sjukdomen över tid.
Steve är överlevaren, den mest kända i Sverige, som bokstavligen reste sig från dödsbädden på avdelning 53 på Södersjukhuset i oktober 1996. De tre män han delade rum med på avdelningen hade inte samma tur. De dog alla i svåra följdsjukdomar.
– Det är omöjligt att veta varför jag, men inte de, svarade på de nya retrovirala kombinationsmedicinerna”. Kanske var deras kroppar för svaga, hjälpen kom för sent.
Idag är de del av Steves livshistoria och som han kallar det en del av många dyrköpta livserfarenheter.
-Erfarenheter som sammantaget gjort mig orädd för att möta det okända och svåra. Så lever historien och samtiden vidare i mig.
Ett samhälles öde avgörs ofta av ett litet antal människor, skriver Sarah Schulman i inledningen till Let the Record Show – A Political History of ACT UP New York. 1987-1993 om en ursinnig kamp och den legendariska gräsrotsrörelsen. En berättelse om hur en minoritet förändrade historien, synen på den sjuke under en pandemi som präglades av maktens ignorans. Schulman intervjuar närmare 200 människor. Vissa finns inte längre. Andra bär historien med sig. Berättelserna bildar ett mönster som inte bara blottlägger de orättvisor – rasmässiga, ekonomiska, könsliga – som samhällen brottas med i spåren av sjukdomen. Lika mycket framträder betydelsen av relationer. Av att dela smärta och förlust och vikten av att fortsätta tala om det som hänt.
-Ingen var ensam, säger Schulman som nyligen var i Sverige på besök för att berätta om de avgörande åren.
-Alla tog hand om varandra, såg till att alla hade någon hos sig. Ett faktum som är lika viktigt som berättelsen om rörelsens politiska framgångar.
Patricia Navarro – en av de som intervjuas -vakade över sonen Raymond på ett sjukhus i New York. Satt vid hans säng tillsammans med hans vänner som aldrig vek en tum från hans sida. En av dem la en badge i hennes hand med orden SILENCIO=MUERTE – Act Ups välkända slogan. Deras kamp blev därefter hennes. Raymonds kamp har levt vidare trots att hålet av sorg efter sonen aldrig försvunnit. Framförallt visar berättelsen den starka lojalitet som präglade Raymonds och vännernas liv och som nu också tillhör henne. Strax innan Raymond tog sitt sista andetag sa han: I don´t want people to forget me. Glöm inte. Glöm aldrig.
-Jag känner mig lyckligt lottad som befinner mig här som bög i Sverige idag, säger Tobias.
Med tillgång till den moderna versionen av kombinationsbehandling som i PrEp och med tillgång till en vårdapparat med regelbundna kontroller av bra läkare är det en delvis annan verklighet som omgärdar Tobias nu än för bara några år sedan. Det finns förstås inget liv som är helt riskfritt men ångesten runt sex är betydligt lägre idag, säger han.
-Det är ett liv som inte varit möjligt utan de som gått före. Ett liv som bygger vidare på det som hänt i historien och som jag nu delar med många andra.
Anna-Maria Sörberg
