Ottar nr 3

När sportkommentatorn Diana Nyad var 60 låg simmarkarriären sedan länge bakom henne. Men drömmen – att genom frisim korsa Atlanten mellan Kuba och Florida – levde vidare. I kommande Netflix-produktionen Nyad baserad på den sanna historien om den lesbiska maratonsimmerskan iscensätts självbiografin med Annette Benning i huvudrollen. Plötsligt är åldern inte bara en siffra. Den utgör ingången till det stora uppdraget. 171 kilometer utan skyddande bur mot hajarna rakt ut i havet.

“I didn´t have the mind…but now I´ve got it” säger Benning i trailern till sin long time coach över pingpong-bordet. Tränaren, gestaltad av Jodie Foster i bandana och soliga skrattrynkor är först tveksam: 

”Du borde ägna dig åt nätdejting eller terapi. Ta hand om stela leder”.

Men snart tar kraften i en lång queer vänskap över och den gemensamma resan påbörjas. 

“Jag tror inte på några påtvingade begränsningar, inga begränsningar alls” säger Nyad. Det låter som en hyllning till en queer tidsålder. Strunta i åldern, ända tills du inte kan göra det. 

Det är en befriande ingång. En motreaktion mot den högtidlighet som annars omgärdar åldrandet. Särskilt när det handlar om kvinnor. Som om den måste innehålla förnuft. Här finns bara ett våghalsigt, livsfarligt projekt. Lev inte så länge som möjligt, lev nu. Kanske hänger det samman med att queerhet är så kopplat till ungdom. Efter 60 händer något….ja vad? Kanske är filmen, förutom en ekonomisk storsatsning, en iscensättning av det forskare som intresserar sig för det queera åldrandet länge påpekat: queerhet kan innebära ett liv med en annan temporalitet, ett annat sätt att förhålla sig till den livslinje vi är så påverkade av med förväntningar och krav. Ett annat sätt att göra saker på.  Det finns helt enkelt något skönt och ovanligt över att se åldrandet avmystifierat eller underordnat. Eller som författaren Birgitta Stenberg uttryckte det när jag intervjuade henne på väg mot 80. Den obligatoriska frågan – hur lever man ett liv som queer och äldre – vilka visdomar och klarheter bör man ha skaffat sig fanns förstås med i min anteckningsbok: 

 ”Du kan glömma att du blir visare med åren”, sa författaren luttrat. ”Man gör om samma saker om och om igen genom livet”. Resten av svaret förstår jag storheten i först nu, en bit över 50. ”Den åldrande kroppen kommer om du blir sjuk, det är en annan sak. Men i övrigt finns en röd buss i varje gatuhörna som kan köra ihjäl en. Att se oundvikligheten i att tiden går är bra, men det går inte att bekymra sig över den.”

Anna-Maria Sörberg