Aftonbladet Kultur maj 2012

Mark Lowe Fischers sista önskan var en öppen, politisk begravning som skulle äga rum på New Yorks gator där så många bröder redan dukat under. Det är tidigt 90-tal och begravningskortegens kista är insvept i ett lakan fullklottrat av krav på den ignoranta presidentmakten innan den åker vidare mot Washington. Vännen Bob Rafskys röst intill kistan spricker av ilska när han uppmanar till fortsatt kamp. De svarta fläckarna på halsen visar hur kort tid han har kvar att leva.

Jim Hubbards dokumentär United in Anger – a history of Act Up är fylld av den här typen av storslagna, outhärdliga och livsavgöande bilder. Han tar med oss med till de mytomspunna platserna för den gerillaaktivism som utövades av modiga aktivister under 80-talets aidspanik. Vi ser protesten i St Patricks Cathedral, där de alla lägger sig ner mitt under mässan, i protest mot kyrkans kondommoralism, ”askaktionen” vid Vita huset där pojkvänner, föräldrar, älskarinnor talar och ropar ut sina älskades namn innan de sprider askan innanför presidentpalatsets gallerstaket.

Det är en nödvändig och unik samling bilder som skildrar hur feminister och afroamerikaner gjorde gemensam sak med döende bögar ur alla samhällsskikt för att utbyta strategier för fredligt motstånd och gatumobilisering. Det är en kamp på liv och död för att få tag på mediciner, ordna boende för hemlösa och ändra regler så att människor inte kastas ut från behandlingshem och sjukhus.

Om någon månad kommer nästa amerikanska dokumentär om samma tid. How to survive a plague lanseras som en inspirationsfilm för Occupy Wall Street-rörelsen. Den är trogen gräsrötterna men lämnar också gatorna för skildringar av de förhandlingar och infiltration av makten som pågick för att få fram livsavgörande mediciner.

Tiden och kravet att minnas för att förstå gör sig påmint 2012 både i Sverige och USA. 

Anna-Maria Sörberg

United in Anger – a history of Act Up av Jim Hubbard (premiär våren 2012)

How to survive a plague av David France (premiär hösten 2012)

http://www.aftonbladet.se/kultur/article16089180.ab