Över Regnbågen – Röster ur en rörelse Redaktör: Anna-Maria Sörberg Atlas 2010

En temperaturtagning på den svenska hbt-rörelsen med anledning av RFSLs 60-årsjubileum med texter rörande några av de frågeställningar som varit bärande under 00-talet.

Förord

När det här årtusendet inleddes var min livsuppgift att tillsammans med några vänner göra en queertidskrift, en slags Butler i praktiken. Det handlade om att få utlopp för en idealism där identiteter och kategorier inte i sig behövde vara utgångspunkten eller det som samlade. Det handlade om att hitta andra politiska krav än utifrån argument som ”vi är precis som ni” och om att bekämpa offertänkandet för hyllningar till en alien. Vi försökte oss på populariseringar av frågor som var på agendan, slängde in nya identiteter i mixen, visst, men utgångspunkten var avvikandet och undersökningar av hur olikheter förenar.

Tio år senare kan jag liksom många andra konstatera att förutsättningarna för hbt-personer förändrats kraftigt men också stått märkligt stilla. Rätten till insemination, diskrimineringslagar, fokus på hatbrott och könsneutralt äktenskap var frågor som vissa bara drömde om i slutet av 90-talet. Få behöver idag undra var ”allt händer”, mötesplatserna har blivit fler oavsett identitet, betydelserna av begreppet queer liksom feminismerna. Gay har blivit h och b och ett t där ansträngningarna att förstå vad de verkligen står för inte varit lika stora som duktigheten när det kommer till att rabbla alla bokstäver i rätt ordning. Begrepp som heteronormativitet, intersektionalitet och normkritik tycks ibland ihjälkramade av myndigheter och andra, men utan att vi ser tecken på att några radikalt nya insikter om hur människors olika förutsättningar i vardagen tillkommit och vart utvecklingen pekar eller när det kommer till våra olika förhållningssätt och våra relationer.

Det som numera heter normen ger upphov till diskussion. Kurser i normkritik har ibland en förankring i obligatoriska utbildningar och lagstiftning som ska skydda människor som avviker från normen. Och av dem som förut förenklat buntades ihop och kategoriserades som ”bögar” och ”flator” och som sen kom att ingå i det som kallas ”hbt-världen” för att visa att köns- och sexuellt överskridande alltid är intimt sammankopplade, tror många fortfarande är människor som delar fasta, avgränsade egenskaper och uttryck. Vi vet idag att hivpositiva avskiljs från hivnegativa och blir ”monster”, att främlingsfientliga krafter tar sig in i Sveriges högsta politiska organ på främlingsskapande, att papperslösa, asylsökande utestängs aktivt ur systemet eller inte lyckas göra sina skäl begripliga, att könsöverskridande avgränsas, patalogiseras och steriliseras.

Många av oss som arbetat, deltagit och levt i någon sorts hbt-värld är på en gång vinnare och förlorare. Många har insett att äktenskap och barn är höjdpunkter i framgångssagan. Andra, som föddes med queerbegreppen som självklarhet på gymnasiet, har ramlat in på landets genusinstitutioner och ägnar sig åt identitetsdiskussioner, politiskt strategiskapande och dekonstruktion på löpande band. Och därute fortsätter aktivister och organisationsmänniskor att försöka komma på det bästa sättet att få lika rättigheter utifrån nya utgångspunkter och avvikelser i en värld där människor söker sig över fler gränser, nya och gamla.

Det kommer liksom alltid krävas nya tag. Men motsatsparen assimilation och radikalism, reformering och revolution måste fortsätta samsas på ett motsägelsefullt sätt. Den förra jubileumsboken från RFSL firade 50 år av rättighetskamp och hette Homo i folkhemmet. Den kom vid millennieskiftet och var en hängiven genomgång av historien, med bidrag från många av dem som byggt RFSL och där några kämpade i lagstiftande församlingar men i en helt annan vind. Det var ännu tiden innan politikerna slogs om att synas i prideparaderna.

Över regnbågen manifesterar en annan brokighet i mot- och medvindar. De 16 rösterna representerar en liten del av en hel rörelses arbete från decenniet, men säger ändå något om hur både utåtriktad och inre kritik måste pågå samtidigt. Hur ”vi och dom” förflyttas och hur historien om avvikelsen är den enda gemensamma nämnaren att bygga på när vi, hur vi nu definierar det, har helt nya namn. Här går män till kamp för femininitetens upphöjande och synar problemen med maskuliniteten, här utvecklas tankar kring könsfixeringen, utmaningar av nationalism, främlingskap och gränsbyggande, här tas nya tag mot bmi-fixering och krympande kroppsideal, tillgängligheten som en fråga för alla, kritik av barnnormen tillsammans med några återblickar på viktiga skeenden under hbt:s 00-tal. Grattis RFSL, och alla ni and andra som deltar i den dagliga kampen för alla människors rättigheter.