Ottar nr 2 2015

”Transfolk har funnits lika länge som människan haft kön” skriver Maria Ramnehill självklart i inledningen till Transfeministiskt manifest. Med Queer Nations 90-talsmanifest som en av förebilderna är den en rasande uppgörelse med trångsynta synsätt, en bok som ytterst vill ge nya insikter. .

– Jag gör ett försök att kartlägga och förstå min plats i samhället men det handlar lika mycket om hur det kan komma sig att vi pratar så mycket om transpersoner och ändå ser så lite verklig förändring i frågorna.

– Häromdagen var jag hos läkaren, jag heter Maria Amanda i förnamn, har ett personnummer som kvinna och ändå felkönar läkaren mig, kallar mig han, suckar Maria.
– Det säger något om tillståndet. Antalet transpersoner på film och i offentligheten är idag fler än på länge men ändå är det som om det saknas något, som om större förståelser bara tas in på ett ytligt plan, som om insikter inte går in i folks medvetande och könsbiologins hårda krav och uppdelningar bara fortsätter.

Vad beror det på?

– Det mesta som skildras om transpersoner sker med en blick utifrån, inte genom ett intresse för vad transerfarenheter egentligen innebär. Där finns en ständig fixering vid själva ”förvandlingen”, från något till något, en exotisering som står i vägen för allt.

– Oscarsvinnaren Danish Girl är ett typexempel. Besattheten av hennes förvandling är närmast total, genom hela filmen. Verklighetens Danish Girl, Lili Elbe, levde tio år i Paris, här är den perioden helt raderad. Alla hennes livserfarenheter får stå tillbaka för att istället låta allt fokus vara på tiden från att hon kom ut inför omgivningen tills hon dog – det som en mainstreampublik förväntas vara mest intresserade av.

Hur har du arbetat fram boken?

– Jag har tittat mycket på filmer och nyhetsmedia och har läst det mesta jag hittat om transliv i svensk och utländsk litteratur. Jag har också försökt kartlägga samhällets generella syn på transpersoner och hur det speglar sig i vården och feminismen.

Vad innebär transfeminismen för dig och hur syns den i manifestet?

– Jag försöker bland annat ställa upp transfeminism mot transaktivism. Vi ser mycket av det senare idag. Transfeminism är mer specifikt och handlar om att kritisera feminism ur transperspektiv men lika mycket om att kritisera transaktivism ur feministiskt perspektiv. Transaktivsim kan till viss del kritiseras för att cementera kön. För mig handlar transfeminism i slutändan om att avskaffa de system kopplat till kön som upprätthåller och förtrycker oss.

Anna-Maria Sörberg