Av alla de ställen Kajsa Ekis Ekman letar bevis för sin könsteori – fängelser, skolan, sjukvården, platser där hon menar att kvinna som kategori är på väg att förintas blev det i veckan dags för elitidrotten. I en ledare i ETC (1 augusti) konstaterar hon att kvinnor som fötts som män är på väg att tränga in i elitidrotten med tyngdlyftning som främsta exempel där Laurel Hubbard, född man, som första transkvinna i grenen kvalat in i OS. ”Hubbard är den mest omtalade, men hur många män som tävlar i damklasser i OS är svårt att veta. Det finns åtminstone två till.” 

Istället för att fundera över den symbios mellan patriarkat och pengar som framträder tydligare än någonsin i sportens värld, en värld där det mesta är bättre för män, pengar, träningstider, sponsring ser alltså Ekis Ekman en stor överflyttning till gruppen kvinnor som tävlar på elitnivå. Det vore isåfall en världsnyhet.

Om vi släpper elitidrotten och funderar över barnens eller ungdomsvärldens sportande. Könsuppdelning – oavsett om den sker av praktiska, pragmatiska skäl eller övertygelse – fortsätter vara hundra procent norm. De flesta stannar förstås efter några års ridning eller fotboll men elitidrottens värld är plats så många blickar mot, jämför med. Det är därför Hubbard utgör ett så viktigt exempel. Varje gång någon inte passar in och så att säga blottar systemet följer ett avgrundsvrål. Ett vrål som blottar en lång historia som Stella Walsch t.ex som under 1930-talet vann OS i Los Angeles, fantastisk sprinter som efter sin död upptäcktes vara född man och sedan dess i varje sportsammanhang benämns som fuskare. Eller Caster Semenya som slog världen med häpnad i friidrott och vann VM-guld på 800 meter men hängdes ut som ”unfairly masculine” och fick genomgå en rad förnedrande medicinska gentester, stå inför endokrinologer som ytterst syftade till att avgöra huruvida hon kunde betecknas som kvinna. Olympiska kommittén tog efter det fram en ny könstestpolicy där man mäter testosteronhalt istället för att utgå från genitalier. En policy som nu trätt i kraft med Laurel Hubbards OS-plats.

Har dreven uteblivit? Blir det bättre? Det är svårt vara hoppfull så länge utgångspunkten bygger på en stenhård indelning i två tydligt definierade, inringade kön om än byggd på andra typer av mätningar. Men kanske blir Laurel Hubbard inledningen på ett mer sansat samtal bortanför kommentarsfält eller snålt definierande könsteorier. Om hon dessutom lyckas belysa de ekonomiska villkoren för kvinnor återstår att se.