Homonationalism är inget snabbsummerat fält, ideologi eller kritisk granskning av sexualitetsfrågorna och hbt-rättigheternas utveckling under 00-talet. Anledningarna  till regnbågsvurmen är många: idealism, naivitet, kränga nya varumärken. det direkta syftet att slå split, använda dem som slagträ mellan olika grupper, förskjuta fokus mot det ständiga malandet om ”problemen med det mångkulturella samhället”. Förutom i min reportagebok har jag försöka belysa några konsekvenser av hur gayfrågorna blivit/blir använda, inbyggda, framhållna, ihjälkramade med fältet som utgångspunkt. En återkommande invändning mot att lyfta  temat (om man bortser från de som över huvud taget inte vill erkänna begreppets existens) är att avfärda allt utifrån argumentet ”det är ändå bättre att leva i en tolerant offentlighet, omge sig med gayvänliga politiker, än en plats där de hatar oss”. En rätt tröttsam invändning som inte tar in att ett kritiskt samtal i är grundläggande för fortsatt politisering, kamp, formulerandet av nya frågor osv. Snarare än att stanna vid nån sorts tio-i-topplista över utvecklingen i världen borde fler inse att förändringar och utvecklingar av politik eller demokrati är en nödvändig del av ett samtal.