På fredag är det världsaidsdagen – minns alla som dött, som lever idag och glöm aldrig osv.

Filmen 120 slag i minuten (Sverigepremiär på fredag) är en stark påminnelse om historien och nuet. Den skildrar the Act Up-days i Frankrike/Paris och en kamp med specifika omständigheter under ett 90-tal när det ännu saknades mediciner. Den visar en desperationen som går under huden på en när människor slogs för att försöka få ut de läkemedel som var på gång. Filmen handlar lika mycket om hur en sjukdom påverkar alla, samhället, igår, idag imorgon. Hur det politiska i en sjukdom som hiv aldrig tycks försvinna, hur den går in i vår syn på sex, relationer och alla de hierarkier och makt som gör sig påminda i dess skugga. Framförallt handlar det om hur vi lever tillsammans med hiv, eller vägrar göra det.

2009 kom min reportagebok Det Sjuka, om ”hivmän”, ”hivkvinnor” och andra främlingar. Den skildrar möten med människor som dömts för att ha ”försökt sprida eller spridit smitta” som brottsrubriceringarna lyder. Kriminaliseringshets och repression kommer förhoppningsvis någon gång att försvinna ur vår historia men till dess är ämnet aktuellt och högst påtagligt i Sverige liksom den fortsatta stigmatiseringen av människor som lever med hiv.  Fick några sista ex från förlaget (Atlas). Om någon vill ha ett ex för arkivering, läsa, spara, maila mig här eller på fejjan. Finns mer info om boken här på sidan under böcker och under artikelrubriken ”hivpolitik”.