Ottar oktober 2025
Det är männen. Dragningen till dom. Eller som en vän sa på en middag häromveckan: »jag kommer inte ur kaninhålet«. Han kan inte sluta med ett omättligt nattsurfande i spåren av mordet på den amerikanske högerextremisten Charlie Kirk.
Jag förstår honom. Det är en magnet: kanalerna, analyserna, konspirationerna, trådarna. En våldsam actionrulle som ständigt överträffar sig själv. De vill så mycket – männen. Som driver eller bevakar den amerikanska och europeiska tech-ekonomin. En modern fascism som önskar dominera och rasera. Förinta varje gnutta av feminism, människor som behöver, tanken på svaghet – i meningen omsorg, social rättvisa, »genustjafs« och könsoklarheter.
Den vita konservativa mansrörelsen utgör numera identitetspolitikens grundbult. Eller som Lucas Gottzén beskriver den i ett av många kraftfulla forskarbidrag i nyutkomna antologin Striden om genus: Maskulinitetsrörelsen är »00-talets mest effektiva identitetspolitik«. En manosfär som tagit sig in överallt – bloggar, sociala forum, youtube-kanaler.
Enade kring vad de anser sig ha förlorat, radikaliserade inför det de kallar faktum: världen har blivit kvinnocentrerad. En reaktiv och destruktiv rörelse och som Gottzén menar hamnar i det som statsvetaren Wendy Brown beskrivit som faran med identitetspolitik. När en rörelse tappar det övergripande siktet, kritiken, mot ett ekonomisk och politiskt system som suger ut allt och istället blir förbittrad och navelskådande.
MAGA, Incels, Men going there own way. Här finns en mylla med olika grader av kris. Nu är fenomenet män i kris inget nytt, som idéhistorikern Helena Hill påpekar i samma antologi. Krisande maskulinitet har poppat upp regelbundet sen 1700-talet. Men den är ny i sin form och mer glorifierad än de föregående. Och den har stor nytta av det spöke som idag förenar så många rörelser i motståndet mot det allt vagare begreppet »genus«. En utveckling med en lång och för många, allt mer bekant historia.
En historia som kan spåras till Vatikanens idoga arbete sedan 1990-talet med att befästa könsnormer och konservativa åsikter om sexualitet. Det var då postmoderna, radikala tankar om sexualitet och kön som fått fäste hos många av oss också nådde mörkermännen. Medan några av oss gjorde tidningar på queertema, läste feministiska tänkare och kände visst hopp drog Vatikanen igång ett brevbombarderamang till familjeorganisationer, politiker och konservativa nyckelpersoner i Europa och USA där man manade till krafttag mot hotet från en »genusteori«.
Queerteorier, för de var definitivt fler än en, ingav kraft hos många. På den globala kvinnokonferensen i Beijing 1995 fick ett gäng lesbiska aktivister dessutom en liten skjuts framåt. De påtalade vikten av att feminismens kamp också borde inkludera könsöverskridande och sexuella minoriteter, lokalt och globalt. Något som antologins redaktörer tecknar bakgrunden till.
Mörkermännen såg ännu mer rött. Och så där har det fortsatt. Ett steg framåt skapar omfattande och reaktionär mobilisering bakåt.
En sak framstår som tydligare än något annat när man kastar en blick i backspegeln. Ingen kommer undan 1990-talet – om vi ska förstå hur vi hamnade där vi är nu med Elon Musk, Peter Thiel och Andrew Tate i täten för maskulinitetens resning. 90-talet var en märklig tid med bästsäljande böcker som Män är från mars, kvinnor är från Venus, och den nya grabbigheten fångad i livsstilsmagasin som Slitz och Café – som Helena Tolvhed analyserar i samma antologi.
Många av oss må ha skrattat åt könskonservatism och könsångest fylld av essentialism i offentligheten. Men det skedde medan marknadslogik och kapitalism drog åt snaran allt hårdare. Vandrade vidare in i varenda liten vrå av samhället, politiken, rummen och långt in i våra huvuden. En tid som Aftonbladets kulturchef Karin Petersson fångande ringar in i nyutkomna Förbannelsen som »det ljusa årtiondet med det stora mörkret«. Vi befinner oss i spåren av 1990-talets ekonomisering. Ett postfeministiskt eller rentav postgaytillstånd där marknaden tar oss allt längre bort från politisering av de frågor vi egentligen drömmer om och delar – och förvandlar det till livsstil.
En tid där också sexualiteten blir privat. Något som Peter Thiel, tech-fascist, mångmiljonär och spindel i nätet i våra nya Trump-tider, utgör ypperligt exempel på. Det var han som under 90-talet stämde en tidning för att han blev outad och fick den att gå under. Problemet är inte att de skrev att han är bög. Det är han helt öppen med. De antydde att det är något politiskt, när det i själva verket bara handlar om ett fritt val. En privat angelägenhet. Så knyts 90-tal ihop med marknad och homofrågor.
För män, av män. Välkommen till homonationalismen 2.0.
Anna-Maria Sörberg
Striden om genus – politik, vetenskap & social kamp Annika Berg, Åsa Eriksson, Lena Gemzöe & Stina Malmén. Appell förlag. 2025
Förbannelsen Karin Pettersson Albert Bonniers Förlag 2025
Anna-Maria Sörberg 