Ottar nr 1 2025

Weimarrepubliken är en lucka i tiden. Omskriven, detaljstuderad, kanske romantiserad och som inleds med omkullkastandet av Tysklands kejsardöme följt av det mödosamma byggandet av en demokrati och en avslutning i ett inte så okänt fascistiskt maktövertagande 1933.

En tid som byggde på stark politisk polarisering, kulturell frigörelse och en kapitalism på frammarsch. Och det är just i den typen av extremer som kan ringas in mellan fascisten som längtar efter tiden innan landet förlorade kriget och en dansande, androgyn, modern kvinna som rökande partar till det som republiken framträder. En tid som ”lika gärna kunde varit idag”, skriver historikern och journalisten Harald Jähner. I Hisnande tider – om Weimarrepublikens uppgång och fall fångar han skörheten i demokratin samsad med kulturell intensitet. Fattigdom, trångboddhet och en parallell byggboom och framväxt av ny arkitektur och design via Bauhaus. Motsättningar kring vilket allt rör sig.

Karin Boye var med andra ord inte direkt ensam om att dra till Weimarrepublikens queera juvel Berlin under 20-talet. Hon älskade staden, anonymiteten och de möten som uppstod. Skaffade bob-frisyr, utmanade sig själv, lärde sig förföra och bli förförd av kvinnor av alla möjliga slag inklusive Sony med den säregna ”blandningen av gamin och manlig värdighet” som visade sig vara gigolo och därför inte tillgänglig förrän efter tre på nätterna. I litteraturforskaren Johan Svedjedals tegelstensbiografi finns gott om målande detaljer från breven Boye målande skickade hem om ”gatulivets berusande allmöjlighet”

I Berlin växte en modern urbanitet fram som saknar motstycke. Klubbar, tidskrifter och aktivism av och för kvinnor, queers, transpersoner och bögar. En ny urbanitet där människor vars framtid inte var given, (den är den aldrig förstås) och som utvecklade en hunger där man ville göra mer än att hand om efterdyningarna av ett förlorat krig. Som ville se nya möjligheter och lägga annat bakom sig.

Vad ska vi ha historien till, vad tar vi med oss av den idag? Berättelsen om Weimarrepubliken är en om en utlovad framtid som samtidigt öppnade en avgrund.  Lever vi samma tid nu, är den rentav cyklisk? Republikens sista år innehöll ett känt politiskt fulspel från höger där socialdemokrater och kommunister utmanövrerades från en representativa makt i parlamentet följt av en naiv förhoppning om att Hitler var någon som kunde tyglas i sin politiska makthunger. Det är som sagt en väldokumenterad historia, likväl viktig att fortsätta tänka på.  Och, påpekar Jähner, lika viktigt i detta arbete är att betrakta folkets val. Det var trots allt en majoritet, om än liten, som röstade fram Nationalsocialisterna i det sista demokratiska valet. Trots eller på grund av talet om vad nationalsocialisterna ville genomföra och på vems bekostnad.  En sån stund kryper historien nära, så nära att den flåsar i nacken. 

—-

Hisnande tider Livet i Tyskland 1918.1933 Harald Jähner Daidalos

Den nya dagen gryr Karin Boyes författarliv Johan Svedjedal W&W