Från Ottar nr 1 2025

Det känns som hundra år sedan. Woke seglar in i den svenska debatten och markerar medvetenhet om rasism, feminism och hbtqi-frågor. Det tog inte lång tid innan kulturkriget tagit sig grepp om ordet. Ingen ville längre ta i det. Också Socialdemokraterna har nu markerat sitt avstånd. »Mindre woke och mer materialism« löd det när man presenterade nytt förslag till partiprogram runt årsskiftet. Det blev inte ens en egen plats i ordlistan. Men nytt år bjuder på nya överraskningar.

Woke tycks nu ha återuppståttl. Brittiska komikern Andrew Doyle som ägnat år åt att raljera över woke-ideologi och pk-feminister konstaterar nu på sin blogg att kulturkrigets nya fas är här – woke har landat hos den auktoritära högern. Lika besatta av identitet som vänsterideologiska aktivister, menar Doyle, är de vita män som nu vill tysta sina motståndare med censur och skrämsel.

Något som fick Svenska Dagbladets ledarsida att haka på. Peter Wennblad oroas över att det som woke-ideologin enligt honom fört in  – »postmodernt flum« och »tjat om levd erfarenhet« – nu börjat ersättas av en annan »woke-ideologi« från höger. Varför förstår inte delar av Musk-högern att allt som sägs måste kunna verifieras, menar Wennblad.

Tänk om det vore så enkelt. Om vi kunde luta oss tillbaka och invänta sanningen om påståenden från woke-högern: världen består av två kön, gay är inte längre gay, Hitler var kommunist och en fascisthälsning är inte längre fascism.  

Anna-Maria Sörberg