Tack Elisabeth Ohlson för ditt arbete, det du gav till queer kultur.

Tyckte att det dystopiska temat – The Party is Over – de valde för en utställning vi samarbetade om kändes lite väl tung för tre år sedan. Å andra sidan känns det som en evighet sen just nu.

Jag tror inte att en människa förändrar en värld. Det behövs många. Men de värden du stod för – lojalitet, värme och politisk nyfikenhet – ska vi hålla hårt i.  Liksom alla projekt du bidrog till, dokumenterade och stöttade genom ett myller av queer kultur – ett community eller vad vi nu kallar det – som tickar på vid sidan av kändiskulturer och majoritetsmys. ”Jag flyttar pengar från de som har till andra” sa du och sprang från välbetalda fotojobb i styrelserum till en plåtning i en källarlokal där historien om aids skulle skildras eller en framväxande transkultur inpå huden dokumenteras.

När vi gjorde queertidning på noll budget i 00-talets början (nu snackar vi evighet igen) plåtade du gratis för tidningen på svindyrt fotopapper. Alltid på gott humör, pepp och hungrig medan vi andra muttrade om oroväckande tendenser i mainstream vid  ”det nya heta begreppet queer”. 

Du tillhör generationen som växt upp med en skruvad logik. En fot i historier om skam och död och en där sexualitetsfrågorna vräkts in i rampljuset och offentligheten. Det är en tricky position, jag vet, att balansera mellan att bli kramad och fortsätta kräva. Vi vet lite mer om det nu. Och vi kommer behöva göra om mycket.

Men det du kanske allra mest behärskade – mänsklighet -är det jag tänker på idag. I tomrummet efter dig.  

Vi kommer sakna din röst och generositet. 

Rest in fierce Elisabeth